Guide
Att ta sticklingar är ett av de mest tillfredsställande momenten i pelargonodlingen. Med rätt teknik rotar sig ett skott på några veckor och du har en ny planta redo att växa ut till full storlek till sommaren.
Att föröka pelargoner via sticklingar är det vanligaste och mest tillförlitliga sättet att bevara en sort exakt som den är. Till skillnad från frö, som kan ge variation, blir en stickling en identisk kopia av moderplantan. Det är också ett fantastiskt sätt att dela med sig av favoriter till vänner – eller att säkra upp inför vintern om en sort är svår att få tag på igen.
De bästa tidpunkterna för att ta sticklingar är försommaren (maj–juni) och sensommaren (augusti). Då är plantan aktiv och rotar sig snabbt. Undvik att ta sticklingar mitt i högblomning – plantan lägger då all energi på blommor snarare än rötter. Ta hellre från ett skott utan knopp.
En vass, ren kniv eller sax är viktigast – trubbiga verktyg krossar vävnaden och ökar risken för röta. Annars behöver du en luftig jord (gärna en blandning av planteringsjord och perlit eller sand), en liten kruka med dräneringshål, och tålamod.
Klipp av ett skott om 8–12 cm, precis under en bladknut. Ta bort de nedre bladen och eventuella blomknoppar. Låt snittytan torka i en till två timmar i rumstemperatur – det minskar risken för röta kraftigt. Stick ned sticklingar 3–4 cm i fuktig jord, tryck lätt runt om och ställ ljust men utan direkt sol. Vattna sparsamt tills du ser ny tillväxt, vilket brukar ta 2–4 veckor.
Det absolut vanligaste misstaget är för mycket vatten. Pelargonsticklingar rotar sig bäst i relativt torr jord – fuktig, inte blöt. Undvik också att täcka med plastpåse som många rekommenderar för andra växter. Pelargoner gillar luftcirkulation och mår dåligt av den fuktiga miljön under plast.
Vill du hoppa över rotningsstegen och börja med redan rotade sticklingar? Jag säljer rotade sticklingar av ovanliga sorter – redo att planteras om direkt.
Kontakta mig för att beställa